måste till att börja med att säga att jag verkligen börjar ogilla personer som tofflar. tex om man är varenda dag med någon eller pratar alltid & har sjukt roligt och allting bara är så jääävla bra. sen kommer en kille helt plötsligt in i bilden och ingenting blir som förut. så att man är med sin pojkvän hela tiden, och så fort man frågar om man ska göra något så får man alltid samma svar "nä jag ska vara med "han"" och till slut tröttnar man ju såklart. tänk er själva att man umgicks varenda dag innan och allting bara var sjukt bra & att man bara var så taighta. men tänk er sen att sitta i den sitsen att inte veta vad man ska göra längre, att inte veta vem man ska vända sig till längre eller om man ska säga något eller bara hålla käften?visst jag kan förstå att man är sjukt kär och bara vill tillbringa sin tid med sin pojkvän och bara ha det super mysigt, men man har ju fortfarande ett liv utanför eller hur? man har ju kompisar som alltid ställt upp och som verkligen bryr sig om en. det är ju inte precis som att man kommer vara tillsammans med den killen livet ut och gifta sig med den? right? och tänk då när man gör slut & alla dina "gamla" vänner vänt dig ryggen för dom tröttnat. vad ska du då göra? för tro mig, det kommer hända. nä men just nu är jag bara så jävla lost och jag ser bara allt så fruktansvärt negativt. ingenting är posetivt.

sorry dudes för detta deppiga skit inlägget, men skiiiit asså

seeeees